Posted by Nina Lundgren 31 Oct, 2010 17:23:09

Nu är Hälsocampveckan över. Jag är helt ensam kvar på hotellet, till och med personalen har gått hem. Mitt tåg går om en dryg timme. Det är tomt. Det är tyst. Men i mina ögon finns tårar av saknad, tårar av lycka och tårar av en obestämbar känsla av att jag är vid en vändpunkt i mitt liv.

Det vi alla har gått igenom här är obeskrivbart. Man har flyttat sina gränser, tvingat sig att utmana sin sin kropp och skalle, provat nya vägar, nya tankar. Uthärdat smärta och upplevt total lycka, eufori och tillfredsställelse.

Nu börjar livet. Det nya friska livet som vi alla måste kämpa för att vårda och hålla fast vid, sprida bland våra vänner och låta blomma ut. Vi måste kräva att få må bra och ta hand om oss själva och våra medmänniskor.

Men det blir säkert inte helt lätt. När vi kommer hem igen spricker den bubbla vi levat i här. För de där hemma har en vanlig vecka gått, men vi här på campen har kommit ett långt kliv i livet. Mycket har förändrats. Och mycket återstår innan allt går på räls. Men vi är på god väg.

Känslorna är många. Kämpa på nu, vi vet att vi kan, vi är starka och kan uppnå VAD SOM HELST.

Jag saknar redan er alla. Men vi ses på facebook och förhoppningsvis på några motionstävlingar framöver, och kanske på nästa camp? Jag säger som Alex skulle ha sagt; Helge, Helge!!

Nedräkning

Skapad av Nina Lundgren 20 okt, 2010 21:18:44

Det pirrar i hela kroppen. Nu är det exakt 36 timmar tills 65 kilo Nina och förmodligen lika många kilo packning kliver på tåget mot rättvik och Svenska Hälsocampen. Just nu ligger den alldeles för lilla väskan mitt i ett hav av grejer som jag inbillar mig att jag inte kommer klara mig utan. Patrik bara skakar på huvudet, flinar glatt och kommer med ljusa ideer och fullkomligt onödiga kommentarer till mina packproblem.

Rev av ett riktigt mördarpass på 60 min tokbröstsim i simbassängen i morses, och klarade dessutom att simma en hel längd crawl på slutet utan att drunkna. Det är ett stort steg för mig att över huvud taget våga prova att crawla offentligt… Skönt att ha dagens kalorijakt avklarad, hela skallen krävs för packningen nu. Vadå resfeber!?

Jag önskar att alla gamla bröllopsformsvänner kunde varit med i rättvik, saknar er alla! Och vad glad och stolt jag blir över era kommentarer på facebook. Ni är så goa. Hoppas vi kan hitta på nåt igen snart!

Och till alla er andra hälsocampare; ses alldeles snart, det ska bli så himla härligt! Kämpa på med sista passen inför helgvilan nu!

Kram/Pippi

 

 

Grattis Superstarsvinnaren!
Skapad av Nina Lundgren 08 okt, 2010 17:06:53

Martin vann Superstars igår, han är verkligen otrolig. Där kan man prata om vinnarskalle! En jättekram till dig, Martin, superbra jobbat!!

Peppad så in i vassen av Martins segergest på slutet gav jag mig ut i uterummet/hemmagymmet och körde lite favoritövningar. Snacka om att ha bytt liv. Före Bröllopsform hade jag öppnat en flaska vin och tagit en glasstallrik till om en ”kompis” hade vunnit på TV, nu firar jag med att gå ut i gymmet!! Inte nog med det, jag plockade i ordning för morgonjoggen så det bara skulle vara att glida ner i grejorna – för idag var det ju dags att länga rundan!

05.00 stod klockan på när den dånade igång. Jag var så trött att jag inte fattade var det var som lät. Men snabbt var jag vaken, studsade upp och smög i kläderna och gled ut genom dörren, tyst som en mus. Igår hade ju min långjogg regnat inne, blev bara en halvtimme (om än effektiv), men idag, nu skulle det ske – en mil asfalt och backar, på tom mage!!

Och tro’t eller ej, det gick!! Jag klarade det! Utan ett enda gångsteg! Visserligen jättekissnödig men med kraft kvar vid hemkomsten. Så Vitargo ÄR inget måste för att orka…

Och det är nu (en fredagkväll till råga på allt) som jag i mitt nya liv INTE ska fira MorgonMilen med vin, utan ut och träna, eller hur var det? Jag vet, jag laddar en zumbaskiva och kör ett snabbpass! Party, svett, skoj och fredagskänsla i ett…

Kram till er alla, och en extra till en riktigt värdig Superstarsvinnare – Martin!

och ha nu en RIKTIGT HÄRLIG HELG!

//Pippi

Skapad av Nina Lundgren 06 okt, 2010 21:14:47

Började dagen med bröstsimträning, hade inte fattat att man behövde en kod för att ta sig in i simhallen kl 6 på morgonen så jag tappade tio minuter i kall väntan på nästa morgonpigga knäppgök – med kod. Så det blev ”bara” 50 min av 60 planerade men det blev 50 effektiva minuter med bara två korta vätskepauser. Sneglade lite på ”proffsen” med badmössa och coolare simglasögon än jag på banorna bredvid och försökte härma tekniken. Det lönade sig, jag tog hem flera sekunder per 100m!

På em var det simskoledags för stora sonen, jag tog med datorn och zumbaskiva och rockade loss i träningssalen en trappa upp under tiden. Sen, i väntan på hans omklädning, sprang jag upp och ner i halltrappan, 44 steg i varje vända. Jag skrapade ihop drygt 2000 steg så det måste ju gått åt några kalorier! Jag hade ingen koll på tiden men jag bokförde det i dagboken på viktkoll som 15 min uppför trappor. Folk som själva stod där och väntade på någon, glodde som om jag inte vore riktigt klok. Särskilt fjortonde gången jag rusade nerför i full fart för att inte tappa puls. Jag log glatt och vände och rusade upp igen. Och igen. Och igen. Det fick jag bjuda på. Men nog är det lite roligt att väcka uppmärksamhet genom att vara sådär otäckt hurtig!

Ute på gården här hemma luktar det förskräckligt illa, jag höll kurs i hästtandvård i helgen och tog med mig en av döskallarna hem för att koka och ha på framtida kurser som ”torrpreparat” Den luktade illa redan i lördags och har legat i rumstemperatur sen dess, nu är det onsdag. På grund av tidsbrist har nu skallen, förutom fått invånare i form av två miljoner vidriga larver, genomgått en naturens förruttnelseprocess och påkallar nu säkert alla traktens asätare och andra fyrfotade och bevingade lycksökare. Får se om skallen över huvud taget finns kvar i morgon – hittills har den varit inlåst i garaget men nu är stanken så obeskrivlig att det inte går att vara därinne och maken är rasande eftersom även allt som är därinne (mestadels hans saker) nu stinker lika illa som skallen. Sålunda är den utkastad.

2-åriga sonen linus sammanfattade det hela fint (efter att med något rynkad överläpp besiktat skallen): Piiii, hästen bajsat i munnen mamma! Byta blöja!

Nu är det läggdags, jag laddar för en lång och skön joggingtur i morgon bitti innan barnen vaknar. Sen är det styrketräning efter jobbet.

Kämpa på därute, vi ses snart, starka och vackra!!
/Pippi

 

 

Skapad av Nina Lundgren 30 sep, 2010 14:37:41

Puhhhh, nu kan jag andas ut! Jag var på hälsoundersökning förra veckan, inför campen, och till min förskräckelse hittade de konstigheter och extraslag på EKG. Remiss till cardiologen och 2 mån väntetid, rekommenderar vila tills provsvar, löd ordern. Snacka om att skrämmas! Kom igår på att jag har en sjukförsäkring och ringde Länsförsäkringar, och vips så hade jag en tid för arbets-ekg och ultraljud och hela klabbet. Jag har just varit där och fått klartecken, kör på bara! Det handlar om ett mindre förmaksflimmer som tydligen är obetydligt. Såååå skönt att höra. Jag trodde nästan att det var dags för slaktmasken på en gång.

Nåt annat som var lite skoj; läkaren och sköterskan stog och gapade när de såg prestationsresultaten – jag hamnade på 192% av förväntad arbetskapacitet, det var det näst högsta värdet som uppmätts på kliniken! Ändå fick jag avbryta arbets-ekg:t för att elektroderna trillade av när svettningen kom igång (visst det var mycket mjölksyra men nog hade jag klarat en liten stund till om jag fått). Jag är glad och stolt! Och jag tänker inte fundera över vilka andra patienter som gjort arbetsprov tidigare.

Just det, jag var på info-träffen inför campen i måndags, kul att träffa åtminstone några av er andra hälsocampare och förstås gänget i staben! Det ska bli så roligt att lära känna er alla.

Nä nu ska jag nu fira dagens resultat genom att åka ner till F&S och handla nya träningskläder, Kvesarum har utförsäljning där idag! Sköt om er!

/Pippi

 

Skapad av Nina Lundgren 26 sep, 2010 18:36:08

Efter en ruggig sista vecka med förkylningen studsande i halsen och frenetiskt tuggande, gurglande och sväljande av allehanda medikamenter och örter för att överlista de otäcka bacilluskerna, var det äntligen dags för tävlingssäsongsfinalen. Lidingö Tjejlopp (och Lidingö knattelopp för stora sonen Anton).
Linus, lilla sonen, har dagen till ära feber, hosta, öronont och fullkomligt ofattbara resurser av grönt snor i sin söta lilla näsa. Efter att ha hållit mamma vaken från klockan 3 i natt fick han bli inbäddad i vagnen och runtvallad på lidingö av mormor. Storebror Anton (med sin PT morfar) och mamma kämpade sig under tiden runt valda delar av ön i trånande längtan efter medaljer. Anton mest trånande efter den enorma medaljen av choklad som hängde i godisståndet, mamma trånandes efter att stolt få köa för en silvermedalj. För att få den ska man klara en mil i vad jag inbillar mig är norra europas mest backiga terrängbana, på mindre än 50 minuter.

Startdags. Vis av förra årets erfarenheter lade jag mig i vänsterflyen, strax bakom startlinjen. Kroppen perfekt laddad med morgongröt, Vitargo och lätt lunchpasta (ingen fiberpasta denna gång). Jag tyckte jag kom i väg bra men hamnade ändå i den snigelsnabba slingrande kön första dryga kilometern. Pigg som en iller i benen tog jag varje chans att gasa om när tillfälle gavs, oj vad stolt man blir för varje person man kommer om! Det ger liksom extra kraft!

Jag låg ovanligt högt i puls och tvingade mig själv att ta det lugnt när den drog över 160/min, men ändå hade jag bra kraft i både hjärta och ben, och jag kom till slut i mål på 53 minuter. Jättenöjd med prestationen, inte ett gångsteg och bra disponering, sista kilometern höll jag 12-13 km/tim, det trodde jag aldrig! Klart att jag blev liiiite liiiite (läs JÄTTEMYCKET) besviken när jag inte klarade silvermedaljen, men vad sjutton, det är ju ett lopp nästa år igen. Och jag sprang trots allt 11 minuter snabbare nu än förra året.

Nu ska jag fira med råbiff och rödvin, mums! Och i morgon är det infoträff – då får jag äntligen träffa Inspiratagänget och förhoppningsvis en hel drös av er andra hälsocampare. Vi ses!

 

Klartecken från Doktorn

Skapad av Nina Lundgren 30 sep, 2010 14:37:41

Puhhhh, nu kan jag andas ut! Jag var på hälsoundersökning förra veckan, inför campen, och till min förskräckelse hittade de konstigheter och extraslag på EKG. Remiss till cardiologen och 2 mån väntetid, rekommenderar vila tills provsvar, löd ordern. Snacka om att skrämmas! Kom igår på att jag har en sjukförsäkring och ringde Länsförsäkringar, och vips så hade jag en tid för arbets-ekg och ultraljud och hela klabbet. Jag har just varit där och fått klartecken, kör på bara! Det handlar om ett mindre förmaksflimmer som tydligen är obetydligt. Såååå skönt att höra. Jag trodde nästan att det var dags för slaktmasken på en gång.

Nåt annat som var lite skoj; läkaren och sköterskan stog och gapade när de såg prestationsresultaten – jag hamnade på 192% av förväntad arbetskapacitet, det var det näst högsta värdet som uppmätts på kliniken! Ändå fick jag avbryta arbets-ekg:t för att elektroderna trillade av när svettningen kom igång (visst det var mycket mjölksyra men nog hade jag klarat en liten stund till om jag fått). Jag är glad och stolt! Och jag tänker inte fundera över vilka andra patienter som gjort arbetsprov tidigare.

Just det, jag var på info-träffen inför campen i måndags, kul att träffa åtminstone några av er andra hälsocampare och förstås gänget i staben! Det ska bli så roligt att lära känna er alla.

Nä nu ska jag nu fira dagens resultat genom att åka ner till F&S och handla nya träningskläder, Kvesarum har utförsäljning där idag! Sköt om er!

 

Lidingö Tjejlopp!
Skapad av Nina Lundgren 26 sep, 2010 18:36:08

Efter en ruggig sista vecka med förkylningen studsande i halsen och frenetiskt tuggande, gurglande och sväljande av allehanda medikamenter och örter för att överlista de otäcka bacilluskerna, var det äntligen dags för tävlingssäsongsfinalen. Lidingö Tjejlopp. Linus, lilla sonen, har dagen till ära feber, hosta, öronont och fullkomligt ofattbara resurser av grönt snor i sin söta lilla näsa. Efter att ha hållit mamma vaken från klockan 3 i natt fick han bli inbäddad i vagnen och runtvallad på lidingö av mormor. Storebror Anton (med sin PT morfar) och mamma kämpade sig under tiden runt valda delar av ön i trånande längtan efter medaljer. Anton mest trånande efter den enorma medaljen av choklad som hängde i godisståndet, mamma trånandes efter att stolt få köa för en silvermedalj. För att få den ska man klara en mil i vad jag inbillar mig är norra europas mest backiga terrängbana på mindre än 50 minuter.

Startdags. Vis av förra årets erfarenheter lade jag mig i vänsterflyen, strax bakom startlinjen. Kroppen perfekt laddad med morgongröt, Vitargo och lätt lunchpasta (ingen fiberpasta denna gång). Jag tyckte jag kom i väg bra men hamnade ändå i den snigelsnabba slingrande kön första dryga kilometern. Pigg som en iller i benen tog jag varje chans att gasa om när tillfälle gavs, oj vad stolt man blir för varje person man kommer om! Det ger liksom extra kraft!

Jag låg ovanligt högt i puls och tvingade mig själv att ta det lugnt när den drog över 160/min, men ändå hade jag bra kraft i både hjärta och ben, och jag kom till slut i mål på 53 minuter. Jättenöjd med prestationen, inte ett gångsteg och bra disponering, sista kilometern höll jag 12-13 km/tim, det trodde jag aldrig! Klart att jag blev liiiite liiiite (läs JÄTTEMYCKET) besviken när jag inte klarade silvermedaljen, men vad sjutton, det är ju ett lopp nästa år igen. Och jag sprang trots allt 11 minuter snabbare nu än förra året.

Nu ska jag fira med råbiff och rödvin, mums! Och i morgon är det infoträff – då får jag äntligen träffa Inspiratagänget och förhoppningsvis en hel drös av er andra hälsocampare. Vi ses!

 

Lycka!

Skapad av Nina Lundgren 16 sep, 2010 22:19:05

Idag är det en stor dag för mig. Jag ställde mig på vågen i morses och konstaterade med ett kvävt lyckotjut (klockan var fem på morgonen, skulle ut och powerwalka och ville inte väcka barnen) och en inte oansenlig lyckotår att jag nu lyckats GÅ NER 10 KG sen i maj när jag drog igång detta Projekt Avfettning. Det innebär 18 kilo ner sedan Martin och TV4 väckte mig ur min barbamammabubbla.

så här såg jag ut då…

Hur som helst; lycklig och rusig fullkomligt studsade jag ut i hallen till löparskorna och blev inte ens ledsen när jag såg att det ösregnade där ute i mörkret och stormvindarna slet i träden. Med jubel inombords tog jag entretrappen i två ovanligt pigga kliv och bussprang ner till vägen, yr som en 4-åring. Jag log åt regnet, skrattade åt vinden och rev av min morgonrunda med en fantastisk energi.

Som om inte det räckte gjorde jag på crossfit-passet nyss något jag aldrig trott jag skulle klara av, jämfotahopp upp på 5 STEPUPBRÄDOR ovanpå varann! Det är jättehögt. Helt obeskrivligt högt. Jag som för bara två månader sedan tyckte det var jätteläbbigt och ursvårt att hoppa upp på 3. Och nu fem.

Jag går på moln. Jag är lycklig.

Jag utlovade en bild från Stockholm Triathlon-äventyret, här en vy över växlingsområdet, där man efter simningen i vild tidsjakt slet av sig våtdräkt och slängde på sig hjälm och cykelskor och cykel på väg ut på etapp två, och sen ombyte till löparskor och keps till löpningen i etapp 3. Bilden togs en timme efter målgång, därför ser jag oförskämt pigg ut. Växlingsområdet är nu rätt tomt, på morgonen var det knökfullt med cyklar, en meter per person var det man fick. Jättekul och helt annorlunda och go stämning än alla andra motonslopp jag varit med i. Prova du också!

Kram till er alla, snart är det campdax!!!!!!

 

Jag är en TRIATLET!

Skapad av Nina Lundgren 01 sep, 2010 22:04:32

Jag är faktiskt en triatlet. Det har jag bevis på. Både tröja och tävlingsresultat och ett sånt där fånleende som bara träningsnarkomaner förstår varifrån det kommer.

Och jag är nöjd. Stolt. Så nu tänker jag skryta. Sluta läs om du vill för jag kommer att älta det en stund…

Av 99 tävlande i klassen kom jag på 18:e plats. Om man leker lite med deltagarsiffrorna och decimerar startfältet till 10 startande, så motsvarar min prestation en smickrande andraplats. Inte illa för första försöket!!! Sen om det säger mest om mig eller om motståndet låter jag vara osagt. Cyklingen var jag 9:a i mål på, och simningen och löpningen 30:a (kanske inte lika smickrande). Tiden blev 1.27 från att jag hoppade i det 16-gradiga vattnet tills dess att 750 meter var simmade, 20km cyklade och 5 km sprungna, och jag med gummiben och toklyckligt ansikte och sinnelag korsade mållinjen. Hon som vann kom i mål på 1.16. Med facit i hand kunde jag ha simmat hårdare och cyklat lite fortare. Löpningen hade jag nog haft svårt att göra bättre med min usla teknik, får jobba på den. Växlingarna var genomtänkta men inte alls tillräckligt intränade, jag borde kunna halvera den tiden. I stort sett är jag jättenöjd ändå. Det här var mitt livs första triathlon men GARANTERAT inte det sista.

Planen för nästa år är lagd; Premiärtriathlon nästa säsong får bli samma distans, mest för att piska tiderna. Till Stockholm Tri 2011 ska jag däremot ta klivet upp och starta i Olympisk distans. Varför skulle inte det gå? Jag ska lära mig crawla, det verkar dumt att låta bli, och så ska jag bli en jävel på att springa en mil med ostyriga gummiben. För det har man när man simmat och cyklat helt besinningslöst, tro mig…

Jag har en del bilder, de ligger i den försvunna kameran men den kommer fram i sinom tid och då lovar jag att dela med mig!

Riktigt kul var det, i allafall, och jag kan rekommendera alla och envar med lite vinnarskalle att prova.

Nu ska de sista kilona bort. Det är prio 1. Tog träningsledigt i måndags, sprang 10km terräng på tisdagslunchen på en snar timme och krigade vidare med ett riktigt svettigt 75min F&S-pass på kvällen. Nu kommer jag just från 60 min spin intensiv, halvvägs in i passet var jag sisådär 4 cm ifrån att kräkas upp energibaren jag tryckte i mig i tre tuggor precis innan passtart. Och vad lärde jag mig av det? Jo, att hetsätning är osmart. Heeeelt ny insikt (not). En hel drös kalorier gick det i allafall åt så det var ju bra att baren bestämde sig för att stanna kvar i kroppen, trots allt.

Kram och gonatt!

 

14 timmar till start…

Skapad av Nina Lundgren 28 aug, 2010 21:10:16
Nu gäller det. På pulsklockan står det ”Tomorrow SthlmTri”. Hjärtat bankar. Tävlingsnerverna börjar vakna på allvar. Jag har rekat tävlingsområdet, lagt fram tävlingskläderna, fixat med eget racebelt till nummerlappen, laddat mig med carboloader och flaskorna med elektrolytlösning, packat ner plåster, massagepengar, vindcykeljacka, tejp, både bars och geler från Dalblads. Kollat cykeln, lärt mig tävlings-pm:et i stort sett utantill, packat grejerna till bytena i olika påsar och skaffat öronproppar och vaselin till simningen. Jag ångrar dock djupt att jag lämnade våtdräkten hemma, temperaturen har sjunkit fort och när jag mätte idag var det inte ens 17 grader. Vid 16 är det dräkt-tvång. Eftersom det är kalla nätter så känner jag att jag ligger illa till inför morgondagen. Jag har därför i vild panik ägnat större delen av eftermiddagen att leta efter en användbar dräkt i stockholms dyk- och vattensportsbutiker, men inte fått tag i något. Nu ligger allt mitt hopp till en av dräktsponsorerna under evenemanget, hoppas de har en att hyra ut i min storlek!!!
Jag håller tummarna att cykeldäcken håller, det är riskmomentet bland glasbitar och vägarbeten i storstan!
Ett stort lycka till önskar jag alla er goa triatleter jag mötte på tävlingsområdet!

Nu ska jag gå och sova, för att im några timmar vakna stark, utvilad, laddad och med vinnarskallen monterad. Natti natti.

//Pippi

 

 

Nu måste jag lägga om taktiken

Skapad av Nina Lundgren 24 aug, 2010 16:57:31

Jag nämnde sist att vågens 69 var befäst. Tyvärr visste jag inte hur rätt jag hade i det uttalandet. FORTFARANDE står jag på 69. Lätt att bli knäckt för mindre! Dessbättre har jag järnkoll på centimetrarna och de minskar stadigt – men det är ju förkrossande när det står still på vågen vecka efter vecka. Nu stundar dessutom Stockholm triathlon på söndag, och vitargon har ju en tendens att binda en inte oansenlig mängd vatten (och därmed även vikt).

Jag lägger om från och med idag till mer lågintensiv träning, prio på pw och jogg, löpintervaller, pilates, cykling och simning. Drar ner rejält på de tuffa passen och vikterna. Inget mer aktivt muskelbyggande, det funkar ju inte om jag ska nå mitt tänkta viktmål i tid. Jag hoppas jag tänker rätt, om inte är jag tacksam för tips och råd!!

Idag blev det löpning, röda rundan, det är 7,5 km terräng, sluttid 42 min. Det var nog personbästa på den rundan, och detta trots riktigt tufft skivstångspass på 75 min i går kväll. Senare ikväll siktar jag på en skön timmes powerwalk med ljudboken; när barnen somnat och maken bänkat sig framför sporten smiter jag ut…

I morgon blir det landsvägsracern, jag måste lära mig växla framkransar utan att kedjan hoppar av, tappar mycket tid i loppen på sånt skit bakom spakarna.

Smyger in 10 intervaller i det, men det blir nog sista större pulshöjningen innan söndagens Tri, laddar upp med dagliga powerwalks och visualisering. Ska till naprapaten en sväng också, som sista rundsmörjning, aldrig fel.

Snälla, hjälp mig och håll tummarna att jag fixar loppet utan att skämmas och att grejerna och kroppen håller! Börjar redan bli nervös, så det bådar gott!

Kram till er alla och tack för alla mail och meddelanden!!

//Pippinina

 

Sitter här och skrattar!

Skapad av Nina Lundgren 10 aug, 2010 22:11:01

Det är ju klart att jag skrattar. För vad annat kan man göra när man just har sett ett revben, ett som man inte sett sen man var barn. Ett av mina egna. Ett litet, långt ner, men ändå, ett revben.

Jag måste bara få berätta; nyss när jag stog och ålade mig ur sportbh:n (varför jag nu envisas med att använda en sån när de forna bomberna nu förbytts mot fullvärdiga tokplatta aborigin-hängtuttar, och snarare behöver uppåt-tjack än att bli ännu plattare), fastsurrad med uppsträckta armar och halva skallen fast i det trånga eländet, så råkade mitt någorlunda avtäckta öga se en skymt av nått konstigt utstickande nere på vänster sida av bröstkorgen. I allafall när jag böjde mig lite åt sidan och drog in magen. Hur häftigt som helst. Lycklig som ett barn som hittat en stor godispåse sprang jag ut i vardagsrummet till familjen som alla stirrade med öppna munnar på en naken svettig mamma med armarna intrasslade i en bh över huvudet, och som dessutom skrek kolla, kolla, man kan se ett revben här! Maken skakade på huvudet, 2-åringen såg bekymrad ut och 6-åringen kom med den mördande kommentaren; jamen kolla här då mamma, jag har många fler och jag är ju bara 6 år. Slagen igen. Inte ens på målsnöret.

Hur som helst, jag har fått återse ett revben. Och 69-ställningen på vågen är numera befäst, bottennotering på 69,1 i fredags men nu var det 69,7 i morses igen. Det händer inte mycket där alltså, trots idog träning och sunt käk i bra mängder.

Tur att man har ett revben att trösta sig med…

Helt knäppt, jag vet.

Kram på er!! Yeeehaaaaa!!!

Skapad av Nina Lundgren 24 jul, 2010 22:25:42

Äntligen!!! I morses trillade jag nästan av vågen när jag tittade på siffrorna, 69,8! Helt otroligt!!!! Visst har jag kört hårt och varit extremt duktig med maten senaste veckan, men ett sånt hopp efter att det stått nästan still länge, var inte vad jag väntat mig.

Sprang i vild iver och hämtade telefonen för att fota siffrorna, men när jag klev upp på vågen igen var den orubblig, 70,0 (även utan telefon). Hur som helst, 70,0 var länge sen jag vägde, och det innebär dessutom att jag gått ner 7 kg sen min återkontakt med Martin. Jag är superglad! Firade med att dröja mig kvar efter zumbapasset och köra extra styrketräning, och sen en vända genom sportaffärerna för att unna mig nya träningskläder. Det blev 9 par av världens bästa sportstrumpor, Nike Dri-fit. Så nu ska jag ut och njuta helhjärtat på löpträningen i regnet i morgon.

Undrar om vågen har ett sjätte sinne. Att den med mening visade att jag snart är nere på 60-talet, men att jag inte får släppa efter nu. Beröm och utmaning. Precis vad som krävs.

Maken sitter nöjd på puben i kiruna (har bestigit Kebnekaise i veckan) med några kompisar. Här hemma sover barnen och Avatar rullar på tv:n. Bredvid mig i soffan sitter mina föräldrar och njuter av ett glas gott rödvin framför en snart uräten påse nötter och varsitt tomt glassfat. De är glada och nöjda. Det är jag också. Jättenöjd.

Stor kram från Pippi. Riktiga Pippi.

Ack sköna sol! Och så lite självgnäll.
Skapad av Nina Lundgren 12 jul, 2010 22:32:32

Några ensamma stilla regndroppar smeker just nu de törstande bladen här utanför. Man nästan hör hur växterna trånar och suktar efter mer. Vattenspridaren kämpar på dygnet runt och jag ränner runt med vattenkannan och försöker hålla liv i alla blomlådor och rabatter. Vätskebälte på joggrundorna och dubbla vattenflaskor på både cykeln och jympapassen är ett måste. Men ack så skönt med sommar och värme! Tänk hur det brukar vara, regn och trist och kallt och tomater som aldrig mognar. Snart är detta underbara över så jag passar på att njuta i fulla drag och aktar mig för att gnälla. Kan man annat än vara tacksam och lycklig – nu fullkomligt sprutar det ut ätbara saker ur jord och växter – tomater, gurkor, jordgubbar, squash, sallad, smultron, krusbär och alldeles snart vinbär. Så härligt att gå och äta direkt ur landen, sprängfulla av nyttigheter och smaker.

Men jag är ju svensk, så nåt måste jag ju gnälla på. Mig själv.

Jag tycker jag jobbar på med träningen, men det går deprimerande trögt med vikten. 72,8 i dag, hade hoppats på 71 nånting. Men det är väl bara att kämpa på, fettcentimetrarna minskar ju iallafall, om än alltför långsamt. Jag känner att jag behöver pepping nu, saknar verkligen Bröllopsformteamet!

Jag kör 9-14 pass i veckan beroende på intensitet (och 30 min rask barnvagnspromenad varje kväll). Har tagit tag i springandet och springer nu 5 km varannan dag, 2 km i skogen och 3 på asfalt. Styrketräning i stort sett varannan dag, oftast i form av bodypump. Landsvägscykling eller spinning 3 pass i veckan och så 2 pass zumba, ett pilates och minst ett bodybalance. Ett simpass i veckan. Äter bra och balanserad mat, undviker pasta, potatis, bröd, alkohol (jo, jag har lärt mig min läxa) och tomma kalorier. Kaloriintaget ligger på 1400-1600 per dag.

Idag körde jag ett svettigt Bodypumppass, sen hem för att äta, byta om och snabbkolla mailen. Upp på cykeln och så intervaller till min simsjö 1,1 mil bort. Det gick rätt trögt, ingen fart i benen direkt men jag körde så bra jag kunde. Snabbstopp för att väja för en enorm orm och hjälpa upp en bil som kört i diket, sen full rulle sista biten till stranden. 4-500 m simning i cykelbyxor och cykeltröja och sen så snabbt mina skakiga ben kunde hemåt igen med smutsiga blöta fötter i cykelskorna. Solbadarna på stranden kan inte ha trott jag var klok alls. Och det är jag kanske inte riktigt heller. Men jag tycker att jag är för trög och för långsam, jag måste bli bättre!!!

En sak är säker – Jag kommer att komma tvärsist i triathloneländet: jag kan fortfarande inte crawla, cykeln håller på att rasa ihop och löpningen borde jag inte tala om. Där är det rena katastrofen, jag får inte upp tempot, jag håller på att bli galen på mig själv. Benen vill bara inte. Men jag hittade lite löpträningstips på en marathonsida nyss ( http://www.marathon.se/webbtv/ ) , tänkte prova i morgon om det finns nån kraft över efter de inplanderade 45 min spinning + 60 min pilates och sen 60 min zumba på kvällen. Och så förstås den obligatoriska kvällspromenaden med ungarna på kvällen, förstås. Men vem vet, kanske jag drabbas av plötslig och total träningseufori och hittar tillbaks till Pippi Urkraft? Då blir det springskor på, vill jag lova! Nu är jag iallafall urtrött, ska sluka en liter vatten till och gå och knyta mig.

Sköt om er och kämpa på i thai-värmen! DEN gnäller jag inte på 😉 . Kramar från Pippi

 

Midsommarvinets fördärv och förvärv

Skapad av Nina Lundgren 29 jun, 2010 22:59:51

Så var midsommarveckan på Gotland över. Jag var fast besluten att inte lägga av träningen och hade packat med mig mer träningskläder än vanliga kläder, dessutom pulsband, hopprep, en 4kg-hantel, gummirep, spring- och cykelskor, MTB, våtdräkt, simglasögon och baddräkt. INGA ursäkter skulle accepteras här inte; ingen undanflykt skulle finnas att det inte skulle gå att träna. Maken bara stirrade på berget av packning jag lavade in i husbilen. Men jag låtsades inte se.

Tränade dubbelpass på avresedagens morgon, både spinning och bodypump för säkerhets skull. Sen nästan 20 000 steg i vild packningsångest, får inte glömma nåt och måste packa till både mig och två ungar. För en gångs skull lät jag maken packa sitt själv.

Men sen vet jag inte riktigt vad som hände. En promenad på onsdagen skulle följas upp med en terränglöpningsvända på kvällen, men nån hällde vår värd upp ett glas vin och så blev det ett till och det tredje glaset tog visst aldrig slut. Det var visst inte bara jag som var bottenlös, nattens äventyr slutade med en fylleknäpp, min make råkade gå lös på ett gäng tallar på grannens tomt som skymde sjöutsikten. Ingen märkte nåt, vare sig jag, värdparet eller den arme grannen. På morgonen blev det vild kalabalik med polis och gotlandstidningen och kollektiv baksmälla. Den stackars drabbade grannen hade flyttat in för två år sen och såg av någon märklig anledning tallarna (som var 30-40 år gamla, och stod längst bak på tomten längst upp i en sluttning) som sitt livsverk. Hon var jätteledsen och vi andra bara gapade. Det var helt obegripligt. Maken bad så hemskt mycket om ursäkt och ville ersätta henne men hon ville inget ha och skyllde allt på värden. Usch vad sprit ställer till!

Hur som helst var jag ju nu tvungen att hämnas på min kropp som inte vetat bättre än att hålla mig ifrån åtminstone glas 2. Upp på cykeln, 15 kg unge i cykelstol där bak och ryggsäck på, här skulle cyklas in till visby för handling. Solen sken och svetten dröp och den sura vinuppstötningssmaken brände i halsen. Det fick mig bara att ta i ännu mer, arg på mig själv. Och gissa vad jag skulle köpa i visby? 2 dunkar vin åt värden som kompensation för vad vi druckit slut på kvällen innan. Herregud, så korkat. De dryga två cykelmilen var de drygaste jag någonsin cyklat men snart var jag tillbaka, och hoppade i poolen, SÅÅÅ skönt. Sen upp och leta rätt på en kratta för att hjälpa till och kratta bort alla grenar och kottar efter träden som medan jag varit borta apterats och avlägsnats. Nu börade baksmällan lägga sig, förklarade dagens svettdrivning avslutad och – gissa vad – tog ett glas vin. HUR DUM FÅR MAN VARA????? Så satte det igång igen. Betydligt lugnare visserligen, men ändå. Dagen efter blev det 45 minuter intensivt bröstsim i poolen, skönt men riktigt jobbigt. Och sen var det plötsligt fredag, midsommar på Fårö, ingen träning alls, och inte heller på midsommardagen. Söndagen tvingade jag mig ut på en fullkomligt ursinnig 30-minuters löprunda som jag avslutade med idiotintervaller mitt framför alla frukostätare på campingen, svårt att fuska då ;-). Tillbaks till husbilen för en elak tillbaks-på-banan-magdödare och sen gled jag snart in till familjen på Kneippbyn, fast och fin i kroppen (ja, ta det inte ordagrant, men förhållandevis iallafall) och ett leende på läpparna.

Så helt träningslöst blev det inte, men ALLDELES för slappt i förhållande till kaloriintaget. Blev pinsamt medveten om hur lite av alla träningsgrejer jag använt när jag idag packade ur husbilen. Så kan det gå. Men vågen stog märkligt nog oförändrad, kanske ligger det något i det där att vila sig i form, trots allt.

Förresten, jag har just anmält mig till Stockholm triathlon 29/8. 750m sim, 2 mil på cykel och 5 km löpning. Det kan ju inte vara omöjligt?! Häng på vet jag!! Jooooodå, kan jag så kan du. Vilka är med?

Kram till er alla från Pippi (som nu har åkt rutchkana i villa villekulla med ”riktiga” Pippi)

Ohhh Zumbaaaaahhh

Skapad av Nina Lundgren 20 jun, 2010 22:27:29
Jag är frälst! Jag har upptäckt zumba! ”Latinoinspirerad dansträning för alla”, inte alls nåt för mig trodde jag, men oj vad fel jag hade. Det är så fantastiskt galet roligt, snabbt, gungigt, vråljobbigt och super koordineringskrävande! Svetten fullkomligt sprutar och fötter, höfter och armar far åt alla håll i någorlunda takt med musiken. Nu har jag kört tre pass/lektioner och börjar få kläm på grundstegen, nu kan jag ta ut svängarna och spänna mage rumpa och ben som det är tänkt – och jösses, jag säger bara det, det gäller att ha bra kondis och styrka om man ska orka ge allt hela passet. Har du inte provat än så GÖR DET!!! Sjukt roligt och fantastiskt effektivt! För första gången har även TV-shop rätt!!! Och det blir bara jobbigare och jobbigare och roligare och roligare ju mer man lär sig. OTROLIGT BRA TRÄNING!

 

 

En kupp mot kroppen

Skapad av Nina Lundgren 15 jun, 2010 15:26:33

Nu ska jag återta herraväldet över fettdräkten. När svetten i morses fullkomligt dröp och jag såg mer eller mindre fernissad ut efter 40 min stenhård spinning var det raka vägen in på en timmes pilatespass. Nu väntar premiär för Träningsakademins nya pass Zumaerobic 17.00, längtar!!!! Oj vad jag ska sova gott inatt!

//Pippi

 

Vilken härlig helg!

Skapad av Nina Lundgren 14 jun, 2010 15:05:26

Årets hittills härligaste helg är över. Det var dags för tjejvättern, jag och en kompis skulle starta nästan samtidigt och siktade båda på att slå våra gamla resultat. Vi tog husbilen till motala, hittade en toppenparkering vid strandpromenaden strax bortom målgången. I år var vi ute i bättre tid än förra året, redan sen torsdagkväll var vi på plats. Det var underbart att få njuta av ostörd sömn, lång sovmorgon, frukost med tidningen för mig själv och sen uti solen på uppmjukande långpromenad. 3 timmars shopping och lika många tusenlappar i nya träningskläder hann vi också med innan kvällen.

Jag provade nåt nytt i år, iallafall nytt för mig; carboloader dagen innan loppet (från vitargo) och sportdryck (också vitargo) under loppet. Det var faktiskt riktigt bra, nu när jag lyckats minska magsäcken kunde jag inte få i mig de vanliga storportionerna av gröt och pasta dagarna innan, att dricka eländet under hela dagen var toppenbra! Magen gillade det också. Tyvärr även gamla kroppshyddan som nästan återuppstod, helt otroligt vad mycket vatten man kan binda på ett drygt dygn!! Kom knappt i jeansen, som nyss hängde löst. Märkligt.

Hur som helst, loppet gick jättebra trots 12 sekundmeter motvind med 18 i byarna hela första halvan av loppet och som sidvind över mycket av tillbakavägen. Flera cyklister hade tydligen flugit av vägen i sidvindskasten, otäckt. Jag stannade bara i första depån och laddade med två bullar, vatten och 2 halva bananer. Senare under vägen blev det ett snabbt vattenfyllningsstopp och ett par kedjeavhopp, men det var också allt. Stolt men utpumpad rullade jag i mål på 4 timmar, 3 timmar bättre än sist!! Den gångenlåg jag emellertid mest i sjuktälten för akutmassage, ingen kul runda då. Helt klart gjorde bättre förträning och bättre kolhydrat- och elekttrolytladdning nytta!

Vi firade med en härlig middag på stans bästa krog, rosa champagne (vad annars efter en tjejtävling). Nu hade benen fått sig en riktig omgång, det kändes. Vi skrattade lite åt att vi borde ju göra nåt åt överkroppen också, och vips kläcktes en guld-idé – det skulle bli kalasväder imorgon, varför inte hyra kajak och ge överkroppen ett träningspass också? Sagt och gjort, kl 10 på söndagmorgonen lämnade vi Vätternkajaks trädäck för nästan tre härliga timmar på böljan den blå. UNDERBART!!!!!!! Vi körde på och svetten lackade, det tog en stund innan tekniken hittade tillbaks sen träningarna på bröllopsform, men kraften fanns där, vattnet stänkte, måsarna skrek och solen glittrade i vågorna. Jag fällde en lyckotår, som snabbt blandade sig med den rännil av svett som redan hittat sin väg nerför kinden.

Livet är fantastiskt. Träning är ännu bättre. Åh, vad jag mår bra!

(TROTS att vågen stog på 74,5 i morses, 1,7 upp sen i torsdags…)

Hej på er alla!

Skapad av Nina Lundgren 07 jun, 2010 10:30:00
Hej på er alla!
Den här bloggen är min gummisnodd. Den gummisnodden som ska hålla ihop mina minnen och dra mig tillbaks till rätta inställningen om jag tappar motivationen eller målbilden. Mina mål kommer förändras allteftersom jag växer som människa och krymper som kropp, det är jag övertygad om. Tanken är också att ni vänner, släktingar och ännu fullkomligt främmande människor i samma livssituation som jag, ska kunna följa mina vedermödor och förhoppningsvis hitta kraft och inspiration att förändra era egna liv. För kan jag så kan du.

Man kan nog sammanfatta mig som en aningens förtappad 35-årig Bröllopsformsbrud som återigen satt nya mål med Martin Lidbergs hjälp. Nu ska jag ännu längre! Livsmotto just nu: Våga vägra 70-strecket! Vill du lära känna mig närmare så är ett tips att se mig på tv4 Anytime, Bröllopsform. Jag är en glad tvåbarnsmorsa med gasen i botten nästan jämt men inser att ska jag lyckas med Projekt Pippi behöver jag Inspiratas och din hjälp, kära bloggläsare. Kan jag inspirera någon annan under resans gång så är det toppen.
________________________________________
Därför vill jag tappa vikt och komma i form;
Våren 2008 låg jag som en urtvättad 85kg tung barbapappa i TV-soffan med en glasskål i ena handen och andra handen i en chipspåse. Ofta sjuk, konstant trött och med ett sexliv som var i stort sett obefintligt pga dåligt självförtroende. Tack vare Martin Lidberg och tv4-satsningen Bröllopsform kom både jag och maken i kalasform, jag 13,5 kg lättare och en helt annan inställning till livet och mig själv. Det var då Martin gav mig smeknamnet Pippi Långstrump (något jag är jättestolt över och ständigt försöker leva upp till).
Men med tiden och mammaledigheter smög sig kilona på i sakta mak. En hel del muskelmassa har tappats och min fina fasta 2009-kropp har mjukas upp. I slutet av mars i år var sockersuget nästan ohanterligt. Då kände jag att Nu, exakt nu, måste jag bryta det här och hitta tillbaks.
Jag kontaktade Martin igen, och han gav mig en utmaning som inte går av för hackor. Nyladdad och pirrig har jag nu dammat av hemmagymmet, löparskorna och cykelhjälmen. Nu gäller det! 12 kilo ner till Svenska Hälsocampen i slutet av oktober, fysisk toppform är det som gäller. Tjejklassikern med bra resultat, ny garderob, axlar och knän som inte värker och massor med kraft och glädje kvar för familjen! Där är mina mål.
Vägen dit har jag lovat Martin att dokumentera här på bloggen, så nu blir ni inte av med mig på hela sommaren. Beklagar.
Nu har första månaden gått och vågen visar nu 73 istället för 77. Två storlekar ner i byxor, härligt! Och bara en ynka vecka kvar till Tjejvättern, tjoho!

Mina tre bästa tips
• – Du kan stå emot! Du blir stolt och stark. Se din kropp som en motståndare.
• – Känner du dig för trött för att ge dig ut och träna? Utmana din kropp och kasta dig ut genom dörren, du kommer återvända full av kraft och med en befriande självbekräftelse.
• – Gick det inte bra idag? Ingen ångest. Det är bara att starta om, ta nya tag. Redan i morgon är det en ny dag, och redan nästa timme börjar en ny. Det finns alltid rum för nya krafter, kom igen!
Jösses vad präktigt. Hoppas jag kan leva som jag lär 😉

På återhörande/ Nina Lundgren (alias Pippi)

 

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *