Malmötävlingen bjöd på toppenväder, precis lagom varmt och för dagen inga maneter. Det var hot om för dåliga vattenvärden men tävlingen kunde som tur var köras som planerat. Min nya tempohjälm gjorde premiär, grymt skön!! Jag kom trea i mål med krafter kvar, kunde uppenbarligen ha kört hårdare. Bra visdom. Hem och ladda om. Nästa gång skulle jag ge mer.

Ett par veckor senare var det dags för cupfinalen i Jönköping, där publiken var fantastisk även om vädret kunde varit roligare. Trickig cykling med nästan bara skarpa svängar och knappt någon tempocykling, rena intervallpasset…Banan i kombination med min satsning att ge mer än på förra tävlingen tog knäcken på mina ben och löpet blev överraskande tufft. Jag var gråtfärdig sista 3km, arg och förtvivlad och fruktansvärt besviken när jag insåg att jag förlorade både första och andraplatsen och trodde jag missat även tredjeplatsen. Men ge upp kan man ju inte göra så det var bara att bita ihop och ignorera de näradödenhotande benen som släpade sig fram under mina höfter i något som skulle likna löpning. En stor eloge till funktionären i hårnålssvängen som varenda varv skrek ”vänd höger, vänd höger!!” (fast man inte kunde göra något annat) och log så uppmuntrande, och till den manliga, helt okände supportern längs med järnvägsrakan som stog och hejade varendaste varv. Makalöst. när jag var inne på näst sista varvet och flämtade att nu skiter jag i det här jag går och dränker mig i närmaste bajamaja, så peppade han igång mig och sa att han inte skulle lämna mig utan vänta tappert på sin post till jag kom tillbaka och då skulle det bara vara några hundra meter kvar till mål! En sån kille kan man ju inte bara överge. Så det blev ett varv till, och målgång.

Väl i mål fick jag reda på att jag knipit tredjeplatsen trots allt, och lyckan var stor när resultatlistorna kom upp och det allra högst upp stog

”Resultat Svenska Cupen 2013”.

På raden under stog det

35-39:

1. Nina Lundgren, Bjäre Triathlon.
2. Gunilla Stripple
3 Jessica Rylander
4 Maria Trönell
…och en radda namn till

Tjejerna som stod under mitt namn i listan är duktiga tjejer som jag har grym respekt för. Det gjorde mig stolt att få finnas med ens på samma papper, ännu bättre i topp.

Överst. Helt galet. I fetstil. Så skön känsla. Jag hade vunnit.
Ett par timmar senare var det prisutdelning. Tyvärr tog Triatlonförbundet bara upp ettorna i vardera klass, lite tråkigt, jag tycker det är självklart att tvåor och treor ska finnas med på pallen. Men det var en svårslagen känsla att stå där i strålkastarljuset.

Det ger onekligen mersmak…

 

 


Category: Uncategorized

About the Author

Jag ska bli Sveriges bästa tvåbarnsmammatriatlet. Varför? För att jag älskar endorfinkickarna av att klara det jag trodde var omöjligt. Och för att jag faktiskt kan om jag bara vill, och om jag vågar utmana - lite till, och lite till. Och för att jag vägrar bli soffliggarfetto igen. I hela mitt vuxna liv har jag varit tjock, en sockerberoende jojobantare med immunförsvar så dåligt att jag var sängliggande en vecka efter att ha passerat ett dagis. En vårdag 2008, som nybliven tvåbarnsmamma, insåg jag att jag var väldigt trött på att vara fet, trött och sjuk och beslöt att byta liv. Totalt. Efter ett par tjejklassikerår, en halvvättern och 20kg mindre fett på kroppen har jag nu snöat in totalt på triathlon. En roligare sport finns inte. Eller livsstil kanske man ska säga. Det är en härlig sammanhållning triathleter emellan världen över, och tävlingarna bär ett sånt härligt livgivande stänk av lätt vansinne över sig. För att hamna på pallen måste man bemästra teknik, styrka och uthållighet i alla tre discipliner (ja faktiskt fyra om man räknar växlingarna som är ett kapitel för sig), klara av att disponera krafterna rätt, och inte minst hålla sig frisk och sy ihop träningsschemat med familjeliv och jobb - det är den riktiga utmaningen. Och det är just utmaningen, blodsmaken, och inte minst den drivande jakten på endorfinkickarna som gör att jag älskar det här. Och satsar högt. Under vägen har jag lärt mig mycket om kost, hälsa, hälsa, träning och mental inställning. Kunskaper som jag nu använder för att hjälpa andra som vill leva livet, precis som jag. Jag vågade ge mig ut ur komfortzonen. Vågar du?

Comments are closed.